5 ~
Nästa morgon var smått kaotisk. Vi hade försovit oss. Pappa hade stuckit till jobbet för över en timme sen. Mamma stressade sönder med frukosten, och syrran hade låst in sig på toaletten, något som gjorde min mamma ännu mer stressad.
’’Skynda dig!’’ ropade hon för femtielfte gången genom badrumsdörren. Hon fick inget svar.
Själv hade jag vart klar ett bra tag, men hela grejen var riktigt underhållande, så jag stannade kvar helt enkelt för att följa scenariot.
När min syster äntligen kom ut från badrummet var mamma på bristningsgränsen. Hon kastade sig in i badrummet så fort dörren öppnades.
Min syster såg t ungefär som vanligt. Håret utsläppt, sminket perfekt. Men det urringade linnet hon hade kunde jag dock inte undgå att lägga märke till att huden var röd där hon skrubbat för att få bort bläcket. Märket jag lämnat på hennes hals var översminkat, men jag kunde ana att det var där.
Jag log mot henne.
Hon såg mordisk ut.
Hon gjorde en macka, och jag betraktade varenda rörelse hon gjorde.
’’Drömde du något trevligt igår natt?’’ frågade jag, som i förbigående, samtidigt som jag vände blad i tidningen jag hade uppslagen på bordet.
Det hördes en klirrande duns då hon välte juice glaset på bänken.
Hon verkade inte märka det, utan fortsatte att skiva en gurka, trots att hon redan hade över tjugo stycken, papperstunna skivor.
Jag log, men kunde inte låta bli att blinka av medlidande då hon attackerade gurkan.
Det verkade lite förebådande.
Tillslut verkade hon märka att det inte fanns mer gurka att skära i, och lade då märke till det välta juice glaset.
’’Fan!’’ sa hon högt.
Det hade tydligen vält ut över ärmen på hennes tjocktröja.
Hon tog trasan från vattenkranen och torkade upp juicen med arga rörelser. Sedan mer eller mindre kastade hon glaset i diskhon med ett högljutt klirrande, varpå hon drog av sig tröjan och gick med långa arga steg mot sitt rum.
Jag gjorde mitt bästa för att hålla ansiktsdragen neutrala, men jag lyckades inte så bra.
Jag drack upp det sista i mitt glas, reste mig upp och gick ut i hallen. Hon kom ut ur sitt rum då jag höll på att dra på mig jackan. Hon hade bytt tjocktröja och dessutom satt ett stort plåster över märket på halsen.
Hon klädde på sig utan att säga något, och hann på något sätt ut snabbare än jag. Jag skakade på huvudet och gick ut efter henne.
När jag väl kommit ut på gatan fanns det inte ett spår av henne. Jag flinade. Hon måste ha tagit en annan väg än den vanliga, förmodligen för att undvika mig.
Skoldagen började på samma, monotona sätt som vanligt. Syrran kom för sent till första lektionen, ett resultat av att ha tagit en längre väg, men det var det enda som inte var som vanligt.
Efter lektionen såg hon till att omge sig med alla sina vänner, plus pojkvännen. Hennes sätt att skydda sig, misstänkte jag.
Nu när jag tänkte på det undrade jag hur många det var som visste att vi var syskon. Det enda vi hade gemensamt var efternamnet och delar av utseendet, annars var vi nästan motsatser. Hon var alltid omgiven av folk, jag var alltid ensam. Vi trivdes bäst så. Hon var skolans drottning, det var få som ens visste vad jag hette.
De skulle bara veta.
Dessutom undrade jag om någon av dem kände till hennes historia. Jag tvivlade på det. Våra föräldrar hade mer eller mindre tvingat henne att byta skola, och jag hade blivit medtvingad för att hålla ett öga på henne.
Vem skulle ha kunnat tro att hon, den perfekta, mittpunkten för allting, en gång hade försökt ta livet av sig?
Blotta tanken verkade otänkbar.
Mina tankar avbröts när hela horden flickor drog förbi.
Oh. Lektionen började om tre minuter.
Jag skakade irriterat på huvudet och skyndade efter dem